Alla hjärtansdag idag då. Daniel och jag firar den med att han bjuder mig på kinamat :) haha... jag sa till han att jag vägrade laga mat idag :) Han ska få tulpaner och gelehjärtan + en cola av mig! Omtänksam som jag är :D hihi

Dagen har jag iaf tillbringat på jobbet. Jobbade till 17. Har fått jobbat hyffsat mycket denna månad vilket är kanoners. Färäldrapenningen bara stiger :P

Det blir jobb imorrn igen, en delad tur. Emelie ska förlja med hem på rasten så att hon får se så fint vi har fått det :) Snart åker ju den rackarn till Thiland i två veckor. Man blir ju lite avis.

Nu ska jag fortsätta in vänta Danne. puss på er!

/// Evelina 

jaha... Idag känns det som att jag inte har gjort så mycket fast jag kanske har det endå.

Iaf, nu ligger bilen ute för försäljning, snälla köp den någon! Vi vill ha en kombi så att barnvagnen får plats!

Nu ska jag gå å slå en pling till Dess och se vad hon har för sig.

/// Evelina

Ja då ska jag börja köra lite bloggning igen. Jag kommer inte ihåg sist jag bloggade men det var några månader sedan.

Det har hänt lite sen sist iaf. Daniel har gjort mig på smällen, jag är gravid! :) Det kom som en chock, eller jag hade mina aningar att det var så den 2 november dagen efter våran 5 årsdag. Jag hade mått illa i ca två dagar, jag kom inte ihåg sist jag hade mens men jag visste nästan att jag hade gått över tiden. På kvällen den första november skulle Danne och jag fira våran speciella dag på stekhuset. Tjohejsan vad jag inte var sugen på mat, hungrig var jag men kunde inte äta nåt. Satt och höll på å kräkas hela tiden på resturangen.

På söndagen, dagen efter åkte Danne och jag till birsta. Jag bestämde mig för att köpa ett graviditetstest eller snarare 2. Jag hade redan bestämt mig innan jag tog testet att skulle det visa sig att jag var gravid så skulle jag behålla barnet. När vi kom hem gick jag och tog testet på engång. Det vart ett starkt plus. jag fick hjärtklappning, berättade för Danne och det vart knäpp tyst. Började nästan att grina av rädsla och glädje. Daniel ville självklart behålla barnet!  Den kvällen berättade vi för Daniels pappa och mamma. Jag berättade inte för mina föräldrar förns några dagar senare. Jag vågade helt enkelt inte, varför kan man ju fråga sig då. Jag visste ju att dom inte skulle bli arg eller något sådant men jag vågade bara inte.

Nu sitter jag här tolv veckor efter att jag tog testet och kan inte riktigt fatta att det är sant. Att det bor en liten människa i mig, som Daniel och jag har skapt. Jag är nu i v 20+1, halva tiden har gått. Jag vet inte riktigt om jag  har känt några sparkar än men magen har börjat blivit hård som sten, det bubblar som sjutton där inne. Men om det är gaser eller lillen som rör sig är jag osäker på.

Jag längtar så mycket till sommaren då vi får träffa den lille som bor i mig. <3

Nu har vi även flyttat! Det är så skönt att bo här på Essvik! Jag slipper alla trappor som höll på å ta kål på mig dom sista veckorna. Det är inte ens jobbigt att tvätta längre! haha..

Nu får det vara nog för idag. Det vart ett långt och rörigt första inlägg.

/// Evelina